Hej!

I helgen avgjordes Norrlandsmästerskapet i enduro. Uttagna från Övre Norras distrikt var de 8:a bästa i Norrcupens seniorklass. Det kördes även en tävling parallellt med mästerskapet för de som inte var uttagna samt alla motionärer. På teamchefens inrådan hade jag anmält mig till den då det var fritt fram att köra med oregistrerade motorcyklar. Lördagens upplägg efterliknade SM med tre specialsträckor på tid och dessa kördes två gånger vardera. På söndagen omvandlades dessa sträckor till ett varvlopp över två timmar med jaktstart baserat på lördagens tider.

Tidsschemat på lördagen var lite märkligt, anmälan och besiktning var mellan kl.8-10 men det var inte förrän kl.15 som mitt race började så jag och brorsan hade all tid i världen för att både klämma en burgare och gå och spana in de olika sträckorna. Första specialprovet bestod av crossbanan och en del sandiga partier i skogen intill motorstadion. Andra sträckan innehöll ett par stenpartier men även en hel del sand. Tredje och sista sträckan gick i betydligt besvärligare terräng samt över några ängar och blötare marker som dock var ganska torra. Det skulle dock bli ändring på det.

Lagom till start började det regna och sen fortsatte det under resten av dagen. Dessbättre hade jag flera par handskar och glasögon att byta till så regnet gjorde inte så mycket. Däremot blev sanden ganska tungåkt men det dammade inte längre. På detta prov var det såklart en fördel att vara crossförare och det var också jag och Mats Jonsson som hade de bästa tiderna. Vi startade en och en med 30s mellanrum och mitt första varv var inte helt bra. Jag körde ganska stelt till en början och gjorde lite småmissar. Andra varvet gick bättre och efter första specialprovet låg jag tvåa, 20-talet sekunder efter Mats. Trea var Tom Lindholm från Skellefteå med ungefär samma marginal, alltså ytterligare omkring 20 sekunder efter.

Andra specialprovetsom innehöll stenbackarna gick ganska bra bortsett från att jag hade lite otur då jag kom ikapp en långsammare förare på sträckans smalaste parti där det i stort sett var omöjligt att köra förbi. Återigen gick andra varvet något bättre och då Mats hade haft två motorstopp hade jag krympt tidsdifferansen till 5 sekunder. Den som varit snabbast var dock Tom som nu bara var tre sekunder bakom mig. Återstod gjorde nu bara tredje provet men då tävlingen dragit ut på tiden var det beslutat att den sträckan bara skulle köras ett varv. Det var tur för mig och Mats för här var Tom i en klass för sig och han seglade upp i ledning. Jag gjorde mitt bästa i leran men ett motorstopp kostade några sekunder. Här åkte jag och Mats väldigt jämnt och han drygade ut försprånget med en ynka sekund. Inför söndagens jaktstart ledde Tom med 40s före Mats och ytterligare 6s före mig. Sedan var det 57s till hemmaföraren Erik Landkvist på fjärde plats.

Söndag morgon, solen sken igen och nu skulle det hela avgöras. Det blev en hetsig jakt på Mats inledningsvis och efter stenpartierna var jag så gott som ikapp. Dessvärre körde jag lite över gränsen och när vi kom ner mot ängarna körde jag på en rot och gick omkull. Det var precis det scenario jag inte ville ha och jag var nu rädd att jag skulle tappa kontakten framåt. Upp och jaga igen och mot slutet av första varvet såg jag att Mats både hunnit ikapp och förbi Tom i ledningen. Vid första varvningen låg jag 19s efter Mats och 14s efter Tom. Andra varvet blev intressant då jag jagat ikapp Tom och Mats halvvägs in på ängarna. Nu var vi samlade alla tre tills Mats valde ett dåligt spår och fastnade. Då smet Tom och jag förbi och fick en lucka. Jag blev förvånad över hur pass lätt jag kunde följa med bakom Tom på samma parti där han åkte skjortan av mig i regnet dagen innan. I efterhand fick jag dock höra att hans taktik var att gå ut lugnt och låta oss crossförare stressa av oss innan han skulle sätta in stöten. Jag försökte ta mig förbi Tom för att kunna höja tempot så inte Mats skulle få kontakt men det tog ända tills vi kom till sandpartiet i slutet av banan innan jag lyckades pressa mig förbi och då var Mats inte långt bakom. Vid varvningen ledde jag med 8 sekunder före Mats och ytterligare 4s efter var Tom.

På det tredje varvet var det nu jag som var den jagade men jag försökte skjuta alla sådana tankar åt sidan och bara fokusera på körningen. Mats var fortfarande bakom men vad jag inte visste var att Tom kört sönder cykeln och tvingats bryta. Även Mats hade bekymmer på detta varv men det visste jag inte då. Vad jag däremot visste var att det var dags för tankning vilket de som kör med endurotankar förmodligen inte skulle behöva så det gällde att försöka få ett bra försprång. Roger skötte tankningen exemplariskt och jag bytte glasögon och kunde fortsätta i ledning. Nu hade jag fått veta att Tom brutit och då jag inte kunde se skymten av någon annan förare än de jag kom ikapp för att varva blev det svårare och svårare att hålla uppe tempot. Det skulle dock bli ändring på det när jag fick syn på Erik Landkvist på näst sista varvet. Han kom från ingenstans och hade nästan helt kört ikapp mig och nu blev det bråttom. Det resulterade i att jag körde omkull men kom upp och gasade på så gott det gick. Han hade tydligen också varit omkull och vid varvningen hade jag dragit ifrån igen. På sista varvet går jag omkull igen i ett stenparti och jag ser hur han kommer närmare. Om jag inte blev nog stressad av det så hjälpte det att inte få igång hojen på första kicken. Oj så glad jag blev när hojen sedan startade och jag kunde ge mig iväg. Resten av varvet vågade jag inte titta bakåt och gjorde inga fler vurpor. När jag hade klarat mig igenom ängarna, det enda lerhålet och kommit till den sandiga delen igen kändes det stabilt och jag kunde vinna med en dryg minuts marginal. Slutet gott, allting gott!

Tack än en gång Roger för hjälpen i ur och skur (bokstavligen talat den här gången). Tack även till alla ni som hejade fram mig längs och ibland även på banan!
/Ante