|
Hej! Nyss hemkommen och utfodrad efter crosstävling i Boden. Piteå Dansar Och Ler pågår för fullt men för oss inbitna crossfantaster är det Frasses Cup som gäller men jag återkommer till det senare. Först några ord om premiären med stort P och då vet ni förmodligen vad jag pratar om. Många långa års väntan på en permanent crossbana i Luleå är över. I onsdags brakade det loss på Näverberget och jag kan inte minnas när jag senast såg så många crossförare på en träningskväll. Brakade loss gjorde vädret också med en störtskur som hette duga. Ivrig som aldrig förr matade jag på redan på första varvet och satte direkt 26-metersplatån perfekt. Första varvet på en ny bana är en speciell känsla. Banan var slät som ett salsgolv och det finns hur många ställen som helst att köra om (eller bli omkörd) på. Underlaget är sand och regnet gjorde att fästet var riktigt bra. 250F:en kändes lite klen i backarna men det förtog inte glädjen. Frasses Cup var det ja. Räknade till 16 förare totalt då 125U och 125-500JSE kör tillsammans. Bodengrabbarna Per Nyberg och Mats Jonsson var mina största konkurrenter samtidigt som det var kul att se Tobbe Westerlund tillbaka i tävlingssammanhang efter sin skada. 80 stygn är respekt. Jag var femma i första starten men gick ganska omgående upp på tredjeplats och gjorde allt i min makt för att inte tappa bort Suzukiduon med Jonsson i spets före Nyberg. Jag såg inte själv vad som hände men några varv senare hade Nyberg gått upp i ledning och Jonsson i backen. Tydligen hade det varit närkontakt för Jonsson var märkbart irriterad. Andraplatsen var därmed min och jag fick en skaplig lucka. Sedan gick Mats omkull igen och hade problem med att få igång hojen så min andraplats var därefter aldrig hotad. Heat 2 startade lite bättre. Återigen gick jag på innern men var nu trea ut efter Suzukigrabbarna. Per ledde före Mats och ett par svängar senare såg jag en chans att göra en attack på Mats. Istället klantade jag till det och dök på innern men höll liv i motorn så jag tappade bara ett par placeringar som jag återtog innan första varvet var till ända. Nu trodde jag inte att jag skulle få se Suzukipojkarna mer innan målgång men det tog inte lång stund så stod Mats och kickade på samma ställe som i första heatet. Per hade ryckt i ledningen men om det berodde på att jag fick in ett bra flyt i körningen eller om han hade något problem vet jag inte men jag började ta in försprånget. På långa sandrakan flög han bara iväg med 450:n men i de kurvigare partierna närmade jag mig något. När fem minuter återstod var det gulflagg i ett hopp och bakom låg Per på backen bredvid cykeln. Sedan började de vifta med grön-vita flaggan så jag förstod att allt inte stod rätt till. Dessbättre var han uppe på hojen igen innan heatet var över. Detta innebar alltså att jag övertog ledningen och kunde köra i mål som segrare i både heatet och tävlingen. Det var kul att få kliva högst upp på pallen för ovanlighetens skull och jag är väldigt nöjd med körningen idag. Ny dag imorgon!
|