Detta är den jobbigaste rapport jag någonsin skrivit och det är också skälet till att det dragit ut på tiden. Jag har flera gånger satt mig ned för att skriva några rader men inte funnit ord för att beskriva vad som hänt eller hur det känns just nu. Det kanske tydligaste tecknet på att tankarna varit på annat håll är att jag har haft en ny cross i fyra månader utan att ens provstarta den!

För er som inte redan vet om det så gick min pappa bort i slutet av januari efter att ha kämpat mot sin cancer. Problemen började under förra säsongen och i slutet av sommaren hade han blivit för dålig för att åka runt med mig på crossbanorna och bo i bussen. Sedan följde olika behandlingar, bl.a. strålning i Umeå men det var ju inte så här det skulle sluta. Cancern spred sig i kroppen och han blev allt sämre men ingen slutade någonsin att hoppas, inte ens när endast ett mirakel hade kunnat rädda honom. Vår tröst är att han inte längre behöver lida.
-Jag kommer alltid att minnas dig pappa för det fantastiska stöd du varit under alla år!

Detta kommer såklart innebära ett stort avbräck för mig då pappa var min ständiga följeslagare på tävlingarna och skötte det mesta runtomkring så jag bara behövde fokusera på själva körningen. Jag kommer att fortsätta tävla (något annat hade han inte viljat) men om jag åker själv till tävlingarna eller har någon annan med mig får tiden utvisa.

Jag ska försöka uppdatera hemsidan oftare hädanefter.
/Ante